Tillgänglig och Inkluderande design

Att designa för människor kan låta som en självklarhet. Ändå har mänskligheten gång på gång lyckats skapa hissknappar som sitter bakom en kruka, krångliga parkeringsautomater och webbformulär som verkar skriva doktorandavhandlingar om sig själva.

Design som tar höjd för fler perspektiv blir mer robust, mer intuitiv och mer uppskattad. Och kanske viktigast av allt – den blir mer mänsklig.

Tillgänglig och inkluderande design handlar i grunden om att undvika fallgropar. Det är en metod för att skapa artefakter – digitala som analoga – som fler kan använda, förstå och uppskatta. Och som inte kräver en bruksanvisning tjockare än en roman. Helst ingen bruksanvisning alls.

Den goda nyheten? När designen funkar bättre för några, funkar den nästan alltid bättre för alla.

Tillgänglig design – vad är det?

Tillgänglig design fokuserar på att ta bort hinder. Det kan handla om:

• att göra text läsbar för personer med synnedsättning,
• att erbjuda flera sätt att ta del av information,
• eller att skapa miljöer som går att navigera även med rullstol, rollator eller två kassar och en treåring i släptåg.

I digitala sammanhang lutar man sig ofta mot riktlinjer som WCAG tillsammans med POUR, men principerna är lika relevanta i den fysiska världen. Ett övergångsställe med ljudsignaler är tillgängligt. Det är också en dörr som öppnas automatiskt när man närmar sig (och som inte försöker klämma armen av en).

Inkluderande design – tänk om från början

Inkluderande design går ett steg längre. Medan tillgänglighet ofta handlar om att anpassa för någon, handlar inkluderande design om att skapa tillsammans med många olika användare. Det är en metod där variation är en designparameter, inte ett problem.

I stället för att först bygga en lösning och sedan justera den i efterhand för “andra grupper” (vilket låter ungefär lika charmigt som att säga att någon får sitta vid barnbordet), tar inkluderande design höjd från början.

Vardagsmat: man tar in olika perspektiv, testar med personer som har olika förutsättningar och låter dessa insikter forma produkten från grunden.

Design finns i vardagen

Tillgänglig och inkluderande design finns överallt:

• Ramper och låga trottoarkanter → lika bra för rullstolar som för barnvagnar och resväskor.
• Tydlig skyltning i kollektivtrafiken → bra för turister, stressade pendlare och personer med kognitiva svårigheter.
• OXO Good Grips-köksredskap → designade för personer med artrit, men älskade av alla som inte vill få kramp av en potatisskalare.
• Stängningsbara plastlock på mjölkpaket → utvecklades för personer med nedsatt handstyrka, blev en nationell standard.

Designen finns alltså redan i våra hem, på våra gator och i våra händer. Det är bara att vi ofta tar den för given – tills den inte finns. Många designers motto är:

”syns och märks inga fel så är det bra design”

Exempel på framgångsrik inkluderande design

Några klassiker från designhistorien (som bevisar att när man designar för fler, får man fler användare):

1. The Curb Cut Effect

När trottoarkanter gjordes lägre för rullstolsanvändare upptäckte man snabbt att alla gillade det. Cyklar, barnvagnar, resväskor och människor med tillfälliga skador. Detta blev ett skolexempel på att design för en minoritet kan gynna majoriteten.

2. OXO Good Grips

OXO:s köksredskap utvecklades av en man vars fru hade artrit. Greppen gjordes tjockare och mer ergonomiska. Resultat? En global succé. Orsaken är inte för att alla har artrit, utan för att alla har händer.

3. Subtitles / Textning

Textning skapades för hörselskadade, men har blivit enormt populärt bland språkstudenter, pendlare, föräldrar med sovande barn.

4. Nintendo Wii

Wii-konsolen bröt spelbranschens normer genom att skapa en spelupplevelse som även personer utan traditionell spelvana kunde delta i. Den blev därmed en familjefavorit och öppnade dörrar för helt nya målgrupper.

10 exempel på produkter som inte är inkluderande – och hur de kan bli det

01. Mikrovågsdisplayer

Problem:

Många mikrovågsugnar har ljussvaga, lågkontrastdisplayer där siffror försvinner lika lätt som matlådor i ett kontorskylskåp. Följden blir att personer med nedsatt syn och egentligen alla i solljus har det svårt att se tiden och inställningarna.

Gör så här istället:

• Använd hög kontrast (ljusa siffror på mörk bakgrund eller tvärtom).
• Gör siffrorna större och även tydligare.
• Lägg till taktila knappar samt röststyrning.
• Se till att signalerna (pip) är justerbara tillika ersättningsbara för personer med ljudkänslighet.

02. Dörröppnare som kräver akrobatik

Problem:

Det finns automatiska dörröppnare som sitter 1) för långt bort, 2) bakom en pelare, 3) på fel sida av dörren eller 4) i en höjd som tydligen bara fungerar för personer som är ovanligt långa.

Gör så här istället:

• Placera därmed knappar i ergonomisk höjd (ca 85–110 cm).
• Säkerställ fri väg till knappen.
• Ha tydlig kontrast runt knappen så att den syns.
• Möjliggör att initiera öppning via sensorer (handsfree).

03. Appar som kräver tre doktorshattar för att förstås

Problem:

Exempelvis komplex navigering, små klickytor och överbelastad information skapar problem för personer med NPF, äldre användare och egentligen alla som har annat att göra än att leta efter var sjutton man byter kontovyn.

Gör så här istället:

• Skala ner gränssnittet till det mest relevanta.
• Använd stora klickytor och tydliga knappar.
• Skapa en förutsägbar navigering.
• Inför ett ”enkelt läge” med minimal kognitiv belastning.
• Tänk ”lagom-filosofi i UX-form”.

04. Reklamfilmer med extremt snabbt tal eller blinkande bilder

Problem:

Såsom snabba klipp och intensivt ljus kan trigga epilepsi eller skapa överstimulering hos personer med autism eller ADHD. Dessutom är de svåra att följa för alla som multitaskar (dvs 97,4 % av mänskligheten).

Gör så här istället:

• Först och främst – undvik blinkfrekvenser mellan 3–30 Hz.
• Använd lugnare klipp och huvudsakligen tydligare manus.
• Erbjud textning och även syntolkning.
• Slutligen – testa material på personer med olika behov.

05. Fjärrkontroller med 57 knappar varav 12 “Mode”

Problem:

Till exempel fjärrkontroller till TV, projektorer och högtalare är ofta ett kaos av symboler som bara kravställarna själva förstår. Därför kan personer med kognitiva utmaningar och många andra uppleva det som ett escape room där man aldrig lyckas “escapa”.

Gör så här istället:

• Prioritera de viktigaste funktionerna.
• Använd större och tydligare knappar.
• Märk upp med text och symboler som faktiskt motsvarar funktionen.
• Erbjud röststyrning eller app som alternativ.

06. Webbformulär med krav på ”exakt rätt format”

Problem:

Postnummer ”måste” ibland skrivas med mellanslag, och emellertid utan. Telefonnummer måste ha +46, eller 07, eller 7 … men inte 07 … eller måste de? Regler som inte framgår skapar frustration och därmed utesluter användare.

Gör så här istället:

• Tillåt flera format och normalisera automagiskt.
• Ge exempel i fältet (t.ex. “070-123 45 67”).
• Undvik obligatoriska fält om de inte är särskilt nödvändiga.
• Ge även tydlig och vänlig felhantering.

07. Plastförpackningar som kräver gymkort

Problem:

Den klassiska ”clamshell”-förpackningen är ökänd för att orsaka både frustration och småskador eftersom personer med nedsatt handstyrka drabbas först och värst men många fredagschips har gått förlorade för att förpackningen helt enkelt vägrat samarbeta.

Gör så här istället:

• Använd perforering eller enkel rivflik.
• Reducera kraften som krävs för att öppna.
• Använd material som inte fjädrar tillbaka.
• Skapa tydlig visuell vägledning (pilar, markeringar).

08. Offentliga toaletter utan krokar eller avlastning

Problem:

Att gå på toa med ryggsäck, matkasse, jacka och eventuellt ett barn i släptåg är uppenbarligen en logistisk utmaning. När det inte finns krokar, hyllor eller ytor blir situationen snabbt… mindre trivsam.

Gör så här istället:

• Installera flera krokar i olika höjder.
• Lägg till en avlastningshylla (INTE bakom toan, det finns tydligen en tendens att väskan eller dess innehåll vill ta ett skutt ner då)
• Se till att layouten funkar för både rullstolar och assistansbehov.

09. QR-koder placerade i icke-skannbara positioner

Problem:

QR-koder som sitter högt upp, bakom reflexglas eller på ytor med böjning är hopplösa att skanna eftersom personer med rullstol, kortare längd eller skakig motorik drabbas särskilt.

Gör så här istället:

• Placera koden i ögonhöjd 90–160 cm.
• Se till att ytan inte blänker.
• Ange alternativ väg: URL eller nummer.

10. Felplacerade hissknappar – den eviga klassikern

Problem:

En hiss med knappar på 180 cm höjd blir snabbt en symbol för icke-inkluderande eftersom barn, rullstolsanvändare och alla under 180 cm (det vill säga majoriteten av mänskligheten) får svårt att nå.

Gör så här istället:

• Placera knappar vid 90–120 cm höjd.
• Använd taktileskrift (braille).
• Markera våningsplan med både text, färg och ljud.

Därför är det viktigt att peka ut problem

När vi granskar produkter som inte är inkluderande öppnar vi dörren för att skapa bättre lösningar för alla. Variation är en naturlig del av mänskligheten, eftersom vi då skapar produkter som är både smartare, enklare och mer användbara.

Varför NPF-perspektiv är avgörande i design

NPF står för neuropsykiatriska funktionsvariationer, exempelvis ADHD, autism och Tourette. Men viktigare än akronymerna är insikten: dessa variationer beskriver vanliga sätt som hjärnor fungerar på. Inte avvikande – bara annorlunda.

Att designa med NPF i åtanke gör stor skillnad, eftersom:

• många användare kämpar med överbelastning i informationsrika miljöer,
• komplex navigering kan skapa stress eller tappa fokus,
• otydlighet kan göra att upplevelsen avbryts helt,
• sensoriska element (ljud, ljusstyrka, rörelse) kan förstärka eller försvåra förståelsen.

Det här är inte bara relevant för dem med en diagnos. Många är exempelvis:

• trötta,
• stressade,
• distraherade,
• är i en bullrig miljö,
• eller bara människor, generellt sett.

Det som är bra för NPF är ofta bra för alla, nämligen: tydlig struktur, enkelhet, låg kognitiv belastning och förutsägbar interaktion. Så gör det inte svårare än vad det behöver vara.

Man skulle kunna kalla det ”design för hjärnor som gör sitt bästa”. Det vill säga: designa för alla hjärnor.